publicerad: 2015
inkompetensförklara
in·kom·pet·ens|för·klara
verb
~de ~t inkompetens förklara 1
Finita former | |
---|---|
inkompetensförklarar | presens aktiv |
inkompetensförklaras | presens passiv |
inkompetensförklarade | preteritum aktiv |
inkompetensförklarades | preteritum passiv |
inkompetensförklara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inkompetensförklara | infinitiv aktiv |
att inkompetensförklaras | infinitiv passiv |
har/hade inkompetensförklarat | supinum aktiv |
har/hade inkompetensförklarats | supinum passiv |
Presens particip | |
inkompetensförklarande | |
Perfekt particip | |
en inkompetensförklarad + substantiv | |
ett inkompetensförklarat + substantiv | |
den/det/de inkompetensförklarade + substantiv |