publicerad: 2015
intrig
intrig
[intri´g]
substantiv
~en ~er • listig plan, anslag; händelseförlopp i drama, roman e.d.
Singular | |
---|---|
en intrig | obestämd form |
en intrigs | obestämd form genitiv |
intrigen | bestämd form |
intrigens | bestämd form genitiv |
Plural | |
intriger | obestämd form |
intrigers | obestämd form genitiv |
intrigerna | bestämd form |
intrigernas | bestämd form genitiv |