SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
intrigant
1intrig·­ant [‑an´t] adjektiv; n. ~, ~a ränk­full
Positiv
en intrigant + substantiv
ett intrigant + substantiv
den/det/de intriganta + substantiv
den intrigante + maskulint substantiv
2intrig·­ant [‑an´t] substantiv ~en ~er ränk­smidare
Singular
en intrigantobestämd form
en intrigantsobestämd form genitiv
intrigantenbestämd form
intrigantensbestämd form genitiv
Plural
intriganterobestämd form
intrigantersobestämd form genitiv
intriganternabestämd form
intriganternasbestämd form genitiv