publicerad: 2015
kamning
kam·ning
substantiv
~en ~ar • till kamma
Singular | |
---|---|
en kamning | obestämd form |
en kamnings | obestämd form genitiv |
kamningen | bestämd form |
kamningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kamningar | obestämd form |
kamningars | obestämd form genitiv |
kamningarna | bestämd form |
kamningarnas | bestämd form genitiv |