publicerad: 2015
kammaråklagare
kammar|å·klag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑åklagarna kammare 1 åklagare
Singular | |
---|---|
en kammaråklagare | obestämd form |
en kammaråklagares | obestämd form genitiv |
kammaråklagaren | bestämd form |
kammaråklagarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kammaråklagare | obestämd form |
kammaråklagares | obestämd form genitiv |
kammaråklagarna | bestämd form |
kammaråklagarnas | bestämd form genitiv |