publicerad: 2015
klarering
klar·er·ing
substantiv
~en ~ar klarera
Singular | |
---|---|
en klarering | obestämd form |
en klarerings | obestämd form genitiv |
klareringen | bestämd form |
klareringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klareringar | obestämd form |
klareringars | obestämd form genitiv |
klareringarna | bestämd form |
klareringarnas | bestämd form genitiv |