publicerad: 2015
klargöra
klar|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • göra innebörden i ngt tydlig: hon klargjorde el. gjorde klart att ...
Finita former | |
---|---|
klargör | presens aktiv |
klargörs (klargöres) | presens passiv |
klargjorde | preteritum aktiv |
klargjordes | preteritum passiv |
klargör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att klargöra | infinitiv aktiv |
att klargöras | infinitiv passiv |
har/hade klargjort | supinum aktiv |
har/hade klargjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
klargörande | |
Perfekt particip | |
en klargjord + substantiv | |
ett klargjort + substantiv | |
den/det/de klargjorda + substantiv |