publicerad: 2015
barnmedicin
barn|med·ic·in
substantiv
~en ~er • till medicin 1,2 barn
Singular | |
---|---|
en barnmedicin | obestämd form |
en barnmedicins | obestämd form genitiv |
barnmedicinen | bestämd form |
barnmedicinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnmediciner | obestämd form |
barnmediciners | obestämd form genitiv |
barnmedicinerna | bestämd form |
barnmedicinernas | bestämd form genitiv |