publicerad: 2015
harkla
harkla
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
harklar | presens aktiv |
harklade | preteritum aktiv |
harkla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att harkla | infinitiv aktiv |
har/hade harklat | supinum aktiv |
Presens particip | |
harklande |
harkla sig
• klara strupenOrdform(er) harkla sig