publicerad: 2015
konfrontera
kon·front·era
verb
~de ~t • ställa ansikte mot ansikte ofta med konflikt som följd; jfr konfrontation
Finita former | |
---|---|
konfronterar | presens aktiv |
konfronteras | presens passiv |
konfronterade | preteritum aktiv |
konfronterades | preteritum passiv |
konfrontera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att konfrontera | infinitiv aktiv |
att konfronteras | infinitiv passiv |
har/hade konfronterat | supinum aktiv |
har/hade konfronterats | supinum passiv |
Presens particip | |
konfronterande | |
Perfekt particip | |
en konfronterad + substantiv | |
ett konfronterat + substantiv | |
den/det/de konfronterade + substantiv |