SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
konfrontation
kon·­front·­at·ion substantiv ~en ~er akut konflikt; arrangerat möte t.ex. mellan vittne och miss­tänkt; ​till konfrontera
Singular
en konfrontationobestämd form
en konfrontationsobestämd form genitiv
konfrontationenbestämd form
konfrontationensbestämd form genitiv
Plural
konfrontationerobestämd form
konfrontationersobestämd form genitiv
konfrontationernabestämd form
konfrontationernasbestämd form genitiv