publicerad: 2015
konfrontationsförhör
kon·front·at·ions|för·hör
substantiv
~et; pl. ~ • till förhör 2 konfrontation
Singular | |
---|---|
ett konfrontationsförhör | obestämd form |
ett konfrontationsförhörs | obestämd form genitiv |
konfrontationsförhöret | bestämd form |
konfrontationsförhörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konfrontationsförhör | obestämd form |
konfrontationsförhörs | obestämd form genitiv |
konfrontationsförhören | bestämd form |
konfrontationsförhörens | bestämd form genitiv |