riktarikta
verb
~de ~t 1 ge viss riktning: rikta en vattenstråle mot häcken2 ställa in på lämpligt sätt: rikta ett hjul3 ⟨åld.⟩ göra rikare – De flesta sammansättn. med rikt- hör till rikta 1.| Finita former |
|---|
| riktar | presens aktiv |
| riktas | presens passiv |
| riktade | preteritum aktiv |
| riktades | preteritum passiv |
| rikta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att rikta | infinitiv aktiv |
| att riktas | infinitiv passiv |
| har/hade riktat | supinum aktiv |
| har/hade riktats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| riktande |
| Perfekt particip |
|---|
| en riktad + substantiv |
| ett riktat + substantiv |
| den/det/de riktade + substantiv |
rikta in
• sätta i viss riktning; ofta bildl. koncentrera: rikta in el. inrikta geväret (mot ngt); rikta in el. vanl. inrikta intresset mot ngt rikta in sig
• koncentrera sig på viss uppgift: hon måste rikta in sig el. inrikta sig på att höja betygen| Infinita former |
|---|
| att rikta in sig | infinitiv aktiv |
rikta sig
• vända sig till, tilltala: rikta sig till ngn| Ordform(er) |
|---|
| rikta sig | |
