publicerad: 2015
ösa
1ösa
substantiv
~n ösor • ⟨prov.⟩ össkopa
Singular | |
---|---|
en ösa | obestämd form |
en ösas | obestämd form genitiv |
ösan | bestämd form |
ösans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ösor | obestämd form |
ösors | obestämd form genitiv |
ösorna | bestämd form |
ösornas | bestämd form genitiv |
2ösa
verb
öste öst 1 hälla vatten över el. från; slösa med: ösa båten; tränaren öste beröm över spelarna2 falla i stor mängd: regnet öste ner
Finita former | |
---|---|
öser | presens aktiv |
öses | presens passiv |
öste | preteritum aktiv |
östes | preteritum passiv |
ös | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ösa | infinitiv aktiv |
att ösas | infinitiv passiv |
har/hade öst | supinum aktiv |
har/hade östs | supinum passiv |
Presens particip | |
ösande | |
Perfekt particip | |
en öst + substantiv | |
ett öst + substantiv | |
den/det/de östa + substantiv |
ösa på
• ⟨vard.⟩ sätta in alla krafterInfinita former att ösa på infinitiv aktiv Presens particip påösande Perfekt particip en påöst + substantiv ett påöst + substantiv den/det/de påösta + substantiv