publicerad: 2015
kåre
kåre
substantiv
~n kårar • vindfläkt; rysning: kalla kårar längs ryggraden
Singular | |
---|---|
en kåre | obestämd form |
en kåres | obestämd form genitiv |
kåren | bestämd form |
kårens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kårar | obestämd form |
kårars | obestämd form genitiv |
kårarna | bestämd form |
kårarnas | bestämd form genitiv |