publicerad: 2015
befälhavare
be·fäl|hav·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑havarna befäl 1 -havare
Singular | |
---|---|
en befälhavare | obestämd form |
en befälhavares | obestämd form genitiv |
befälhavaren | bestämd form |
befälhavarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befälhavare | obestämd form |
befälhavares | obestämd form genitiv |
befälhavarna | bestämd form |
befälhavarnas | bestämd form genitiv |