publicerad: 2015
obekvämhet
o|be·kväm·het
substantiv
~en • till obekväm 1,2
Singular | |
---|---|
en obekvämhet | obestämd form |
en obekvämhets | obestämd form genitiv |
obekvämheten | bestämd form |
obekvämhetens | bestämd form genitiv |