SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
obligatorium
ob·­lig·­at·­ori·­um [‑o´ri‑ el. ‑o`ri‑] substantiv obligatoriet obligatorier obligatorisk in­rättning; o­villkorlig skyldighet
Singular
ett obligatoriumobestämd form
ett obligatoriumsobestämd form genitiv
obligatorietbestämd form
obligatorietsbestämd form genitiv
Plural
obligatorierobestämd form
obligatoriersobestämd form genitiv
obligatoriernabestämd form
obligatoriernasbestämd form genitiv