publicerad: 2015
oförnuft
o|för·nuft
substantiv
~et o- 1 förnuft
Singular | |
---|---|
ett oförnuft | obestämd form |
ett oförnufts | obestämd form genitiv |
oförnuftet | bestämd form |
oförnuftets | bestämd form genitiv |