publicerad: 2015
rättfärdiga
rätt|färd·iga
verb
~de ~t • visa vara oskyldig, rentvå; ge giltiga skäl för
Finita former | |
---|---|
rättfärdigar | presens aktiv |
rättfärdigas | presens passiv |
rättfärdigade | preteritum aktiv |
rättfärdigades | preteritum passiv |
rättfärdiga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rättfärdiga | infinitiv aktiv |
att rättfärdigas | infinitiv passiv |
har/hade rättfärdigat | supinum aktiv |
har/hade rättfärdigats | supinum passiv |
Presens particip | |
rättfärdigande | |
Perfekt particip | |
en rättfärdigad + substantiv | |
ett rättfärdigat + substantiv | |
den/det/de rättfärdigade + substantiv |