publicerad: 2015
rättighet
rätt·ig·het
substantiv
~en ~er • mänskliga rättigheter
Singular | |
---|---|
en rättighet | obestämd form |
en rättighets | obestämd form genitiv |
rättigheten | bestämd form |
rättighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rättigheter | obestämd form |
rättigheters | obestämd form genitiv |
rättigheterna | bestämd form |
rättigheternas | bestämd form genitiv |