publicerad: 2015
skälla
1skälla
substantiv
~n skällor • plåtklocka som husdjur bär runt halsen
Singular | |
---|---|
en skälla | obestämd form |
en skällas | obestämd form genitiv |
skällan | bestämd form |
skällans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skällor | obestämd form |
skällors | obestämd form genitiv |
skällorna | bestämd form |
skällornas | bestämd form genitiv |
2skälla
verb
skällde skällt 1 ge skall2 gräla: skälla på ngn
Finita former | |
---|---|
skäller | presens aktiv |
skälls (skälles) | presens passiv |
skällde | preteritum aktiv |
skälldes | preteritum passiv |
skäll | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skälla | infinitiv aktiv |
att skällas | infinitiv passiv |
har/hade skällt | supinum aktiv |
har/hade skällts | supinum passiv |
Presens particip | |
skällande | |
Perfekt particip | |
en skälld + substantiv | |
ett skällt + substantiv | |
den/det/de skällda + substantiv |