publicerad: 2015
skällning
skäll·ning
substantiv
~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ ovett2 ⟨mest prov. (sydsv.)⟩ tätning av fogar mellan tegelpannor med vitkalkat murbruk
| Singular | |
|---|---|
| en skällning | obestämd form |
| en skällnings | obestämd form genitiv |
| skällningen | bestämd form |
| skällningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skällningar | obestämd form |
| skällningars | obestämd form genitiv |
| skällningarna | bestämd form |
| skällningarnas | bestämd form genitiv |


