publicerad: 2015
skällare
skäll·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skällarna • ständigt skällande hund
| Singular | |
|---|---|
| en skällare | obestämd form |
| en skällares | obestämd form genitiv |
| skällaren | bestämd form |
| skällarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skällare | obestämd form |
| skällares | obestämd form genitiv |
| skällarna | bestämd form |
| skällarnas | bestämd form genitiv |


