SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
skällare
skäll·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. skällarna ständigt skällande hund
Singular
en skällareobestämd form
en skällaresobestämd form genitiv
skällarenbestämd form
skällarensbestämd form genitiv
Plural
skällareobestämd form
skällaresobestämd form genitiv
skällarnabestämd form
skällarnasbestämd form genitiv