publicerad: 2015
skälla
1skälla
substantiv
~n skällor • plåtklocka som husdjur bär runt halsen
| Singular | |
|---|---|
| en skälla | obestämd form |
| en skällas | obestämd form genitiv |
| skällan | bestämd form |
| skällans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| skällor | obestämd form |
| skällors | obestämd form genitiv |
| skällorna | bestämd form |
| skällornas | bestämd form genitiv |
2skälla
verb
skällde skällt 1 ge skall2 gräla: skälla på ngn
| Finita former | |
|---|---|
| skäller | presens aktiv |
| skälls (skälles) | presens passiv |
| skällde | preteritum aktiv |
| skälldes | preteritum passiv |
| skäll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skälla | infinitiv aktiv |
| att skällas | infinitiv passiv |
| har/hade skällt | supinum aktiv |
| har/hade skällts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skällande | |
| Perfekt particip | |
| en skälld + substantiv | |
| ett skällt + substantiv | |
| den/det/de skällda + substantiv | |


