publicerad: 2015
borgmästare
borg|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • en stads främste ämbetsman i äldre tid (och ännu i många länder)
Singular | |
---|---|
en borgmästare | obestämd form |
en borgmästares | obestämd form genitiv |
borgmästaren | bestämd form |
borgmästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
borgmästare | obestämd form |
borgmästares | obestämd form genitiv |
borgmästarna | bestämd form |
borgmästarnas | bestämd form genitiv |