publicerad: 2015
borgmästare
borg|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • en stads främste ämbetsman i äldre tid (och ännu i många länder)
| Singular | |
|---|---|
| en borgmästare | obestämd form |
| en borgmästares | obestämd form genitiv |
| borgmästaren | bestämd form |
| borgmästarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| borgmästare | obestämd form |
| borgmästares | obestämd form genitiv |
| borgmästarna | bestämd form |
| borgmästarnas | bestämd form genitiv |


