publicerad: 2015
svärta
1svärta
substantiv
~n svärtor 1 knappast pl.; svart färg2 en dykand
Singular | |
---|---|
en svärta | obestämd form |
en svärtas | obestämd form genitiv |
svärtan | bestämd form |
svärtans | bestämd form genitiv |
Plural | |
svärtor | obestämd form |
svärtors | obestämd form genitiv |
svärtorna | bestämd form |
svärtornas | bestämd form genitiv |
2svärta
verb
~de ~t • göra el. färga svart; svartmåla
Finita former | |
---|---|
svärtar | presens aktiv |
svärtas | presens passiv |
svärtade | preteritum aktiv |
svärtades | preteritum passiv |
svärta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att svärta | infinitiv aktiv |
att svärtas | infinitiv passiv |
har/hade svärtat | supinum aktiv |
har/hade svärtats | supinum passiv |
Presens particip | |
svärtande | |
Perfekt particip | |
en svärtad + substantiv | |
ett svärtat + substantiv | |
den/det/de svärtade + substantiv |
svärta ner
• tala el. skriva illa om: svärta ner el. (sällan) nedsvärta ngnInfinita former att svärta ner infinitiv aktiv Presens particip nersvärtande Perfekt particip en nersvärtad + substantiv ett nersvärtat + substantiv den/det/de nersvärtade + substantiv