publicerad: 2015
sväva
sväva
verb
~de ~t 1 hålla sig i luften och röra sig sakta; sväva mellan liv och död vara i livsfara; sväva i fara befinna sig i fara2 sväva på målet uttrycka osäkerhet; sväva i ovisshet vara ovetande om ngt
| Finita former | |
|---|---|
| svävar | presens aktiv |
| svävas | presens passiv |
| svävade | preteritum aktiv |
| svävades | preteritum passiv |
| sväva | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sväva | infinitiv aktiv |
| att svävas | infinitiv passiv |
| har/hade svävat | supinum aktiv |
| har/hade svävats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| svävande | |


