publicerad: 2015
svävare
sväv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. svävarna • svävfarkost
| Singular | |
|---|---|
| en svävare | obestämd form |
| en svävares | obestämd form genitiv |
| svävaren | bestämd form |
| svävarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| svävare | obestämd form |
| svävares | obestämd form genitiv |
| svävarna | bestämd form |
| svävarnas | bestämd form genitiv |


