publicerad: 2015
svärta
1svärta
substantiv
~n svärtor 1 knappast pl.; svart färg2 en dykand
| Singular | |
|---|---|
| en svärta | obestämd form |
| en svärtas | obestämd form genitiv |
| svärtan | bestämd form |
| svärtans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| svärtor | obestämd form |
| svärtors | obestämd form genitiv |
| svärtorna | bestämd form |
| svärtornas | bestämd form genitiv |
2svärta
verb
~de ~t • göra el. färga svart; svartmåla
| Finita former | |
|---|---|
| svärtar | presens aktiv |
| svärtas | presens passiv |
| svärtade | preteritum aktiv |
| svärtades | preteritum passiv |
| svärta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att svärta | infinitiv aktiv |
| att svärtas | infinitiv passiv |
| har/hade svärtat | supinum aktiv |
| har/hade svärtats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| svärtande | |
| Perfekt particip | |
| en svärtad + substantiv | |
| ett svärtat + substantiv | |
| den/det/de svärtade + substantiv | |
svärta ner
• tala el. skriva illa om: svärta ner el. (sällan) nedsvärta ngnInfinita former att svärta ner infinitiv aktiv Presens particip nersvärtande Perfekt particip en nersvärtad + substantiv ett nersvärtat + substantiv den/det/de nersvärtade + substantiv


