publicerad: 2015
befordran
be·fordr·an
substantiv; best. ~; i pl. används befordringar 1 till befordra 1: en befordran2 till befordra 2: en befordran
Singular | |
---|---|
en befordran | obestämd form |
en befordrans | obestämd form genitiv |
befordran | bestämd form |
befordrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
befordringar | obestämd form |
befordringars | obestämd form genitiv |
befordringarna | bestämd form |
befordringarnas | bestämd form genitiv |