publicerad: 2015
befordring
be·fordr·ing
substantiv
~en ~ar 1 till befordra 12 till befordra 2
Singular | |
---|---|
en befordring | obestämd form |
en befordrings | obestämd form genitiv |
befordringen | bestämd form |
befordringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befordringar | obestämd form |
befordringars | obestämd form genitiv |
befordringarna | bestämd form |
befordringarnas | bestämd form genitiv |