publicerad: 2015
befordringsgång
be·fordr·ings|gång
substantiv
~en ~ar • till befordring 1 1gång 1
Singular | |
---|---|
en befordringsgång | obestämd form |
en befordringsgångs | obestämd form genitiv |
befordringsgången | bestämd form |
befordringsgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
befordringsgångar | obestämd form |
befordringsgångars | obestämd form genitiv |
befordringsgångarna | bestämd form |
befordringsgångarnas | bestämd form genitiv |