publicerad: 2015
krona
krona
substantiv
~n kronor 1 bild av en huvudprydnad för kungliga personer2 Kronan statsmakten3 översta del av ngt: trädets krona4 myntenheten i bl.a. Sverige: reformerna är finansierade krona för krona – I sammansättn. kron-; till krona 2 äv. krono-.
Singular | |
---|---|
en krona | obestämd form |
en kronas | obestämd form genitiv |
kronan | bestämd form |
kronans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kronor | obestämd form |
kronors | obestämd form genitiv |
kronorna | bestämd form |
kronornas | bestämd form genitiv |