publicerad: 2015
kronbjudning
kron|bjud·ning
substantiv
~en ~ar • vid förlossning, då barnet förlöses med den bakre delen av huvudet först; till bjudning 2
Singular | |
---|---|
en kronbjudning | obestämd form |
en kronbjudnings | obestämd form genitiv |
kronbjudningen | bestämd form |
kronbjudningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kronbjudningar | obestämd form |
kronbjudningars | obestämd form genitiv |
kronbjudningarna | bestämd form |
kronbjudningarnas | bestämd form genitiv |