publicerad: 2015
kronbrud
kron|brud
substantiv
~en ~ar • brud som vigs iklädd församlingens brudkrona; till krona 1
Singular | |
---|---|
en kronbrud | obestämd form |
en kronbruds | obestämd form genitiv |
kronbruden | bestämd form |
kronbrudens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kronbrudar | obestämd form |
kronbrudars | obestämd form genitiv |
kronbrudarna | bestämd form |
kronbrudarnas | bestämd form genitiv |