SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
ord
ord substantiv ~et; pl. ~ en grund­läggande språklig enhet som om­ges av mellan­rum i skrift; yttrande: ​med andra ord; ​ta till orda; ​ta ngn på orden tro att ngn menar vad han/hon säger; ​innan man vet ordet av mycket snabbt; ​ha ordet ha till­fälle att yttra sig i debatt e.d.löfte; ​hålla (sitt) ord hålla sitt löfte​ – I sammansättn. ord-, ngn gång orda-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till ord 1.
Singular
ett ordobestämd form
ett ordsobestämd form genitiv
ordetbestämd form
ordetsbestämd form genitiv
Plural
ordobestämd form
ordsobestämd form genitiv
ordenbestämd form
ordensbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
ordai vissa uttryck