ordsubstantiv~et; pl. ~ 1 en grundläggande språklig enhet som omges av mellanrum i skrift; yttrande: med andra ord; ta till orda; ta ngn på ordentro att ngn menar vad han/hon säger; innan man vet ordet avmycket snabbt; ha ordetha tillfälle att yttra sig i debatt e.d.2 löfte; hålla (sitt) ordhålla sitt löfte – I sammansättn. ord-, ngn gång orda-; nästan alla sådana sammansättn. hör till ord 1.
