publicerad: 2015
traktat
trakt·at
[‑a´t]
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er el. ~ 1 fördrag2 filosofisk småskrift – Formen traktatet anv. mest i bet. 1.
Singular | |
---|---|
en traktat (ett traktat) | obestämd form |
en traktats (ett traktats) | obestämd form genitiv |
traktaten (traktatet) | bestämd form |
traktatens (traktatets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
traktater (traktat) | obestämd form |
traktaters (traktats) | obestämd form genitiv |
traktaterna (traktaten) | bestämd form |
traktaternas (traktatens) | bestämd form genitiv |