SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
trumma
1trumma substantiv ~n trummor ett slag­instrumentett maskin­element i form av en cylinder; cylindriskt ut­rymme för ngt slag av transport: ​hiss­trumma​ – Nästan alla sammansättn. med trum- hör till 1trumma 1.
Singular
en trummaobestämd form
en trummasobestämd form genitiv
trummanbestämd form
trummansbestämd form genitiv
Plural
trummorobestämd form
trummorsobestämd form genitiv
trummornabestämd form
trummornasbestämd form genitiv
2trumma verb ~de ~t spela trumma; slå på ngt i jämn takt
Finita former
trummarpresens aktiv
trummaspresens passiv
trummadepreteritum aktiv
trummadespreteritum passiv
trummaimperativ aktiv
Infinita former
att trummainfinitiv aktiv
att trummasinfinitiv passiv
har/hade trummatsupinum aktiv
har/hade trummatssupinum passiv
Presens particip
trummande
trumma ihop samla i­hop: ​trumma i­hop ett starkt lag
Infinita formeratt trumma ihopinfinitiv aktivPresens participihoptrummande
trumma in in­skärpa, trumfa in
Infinita formeratt trumma ininfinitiv aktivPresens participintrummande