trumma1trumma
substantiv
~n trummor 1 ett slaginstrument2 ett maskinelement i form av en cylinder; cylindriskt utrymme för ngt slag av transport: hisstrumma – Nästan alla sammansättn. med trum- hör till 1trumma 1.| Singular |
|---|
| en trumma | obestämd form |
| en trummas | obestämd form genitiv |
| trumman | bestämd form |
| trummans | bestämd form genitiv |
| Plural |
|---|
| trummor | obestämd form |
| trummors | obestämd form genitiv |
| trummorna | bestämd form |
| trummornas | bestämd form genitiv |
2trumma
verb
~de ~t • spela trumma; slå på ngt i jämn takt| Finita former |
|---|
| trummar | presens aktiv |
| trummas | presens passiv |
| trummade | preteritum aktiv |
| trummades | preteritum passiv |
| trumma | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att trumma | infinitiv aktiv |
| att trummas | infinitiv passiv |
| har/hade trummat | supinum aktiv |
| har/hade trummats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| trummande |
trumma ihop
• samla ihop: trumma ihop ett starkt lag| Infinita former |
|---|
| att trumma ihop | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| ihoptrummande |
trumma in
• inskärpa, trumfa in| Infinita former |
|---|
| att trumma in | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| intrummande |
