publicerad: 2015
krona
krona
substantiv
~n kronor 1 bild av en huvudprydnad för kungliga personer2 Kronan statsmakten3 översta del av ngt: trädets krona4 myntenheten i bl.a. Sverige: reformerna är finansierade krona för krona – I sammansättn. kron-; till krona 2 äv. krono-.
| Singular | |
|---|---|
| en krona | obestämd form |
| en kronas | obestämd form genitiv |
| kronan | bestämd form |
| kronans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kronor | obestämd form |
| kronors | obestämd form genitiv |
| kronorna | bestämd form |
| kronornas | bestämd form genitiv |


