publicerad: 2015
ordererkännande
order|er·känn·ande
substantiv
~t ~n order 2 erkännande 1
Singular | |
---|---|
ett ordererkännande | obestämd form |
ett ordererkännandes | obestämd form genitiv |
ordererkännandet | bestämd form |
ordererkännandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordererkännanden | obestämd form |
ordererkännandens | obestämd form genitiv |
ordererkännandena | bestämd form |
ordererkännandenas | bestämd form genitiv |