SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
styrka
1styrka substantiv ~n styrkor egenskapen att vara stark; grad av starkhet: ​fysisk styrka; ​psykisk styrka; ​ölets styrkamilitär trupp; grupp med speciella upp­gifter​ – Alla sammansättn. med styrke- hör till 1styrka 1.
Singular
en styrkaobestämd form
en styrkasobestämd form genitiv
styrkanbestämd form
styrkansbestämd form genitiv
Plural
styrkorobestämd form
styrkorsobestämd form genitiv
styrkornabestämd form
styrkornasbestämd form genitiv
2styrka verb styrkte styrkt ge styrka; ​till 1styrka 1bekräfta, in­tyga
Finita former
styrkerpresens aktiv
styrks (styrkes)presens passiv
styrktepreteritum aktiv
styrktespreteritum passiv
styrkimperativ aktiv
Infinita former
att styrkainfinitiv aktiv
att styrkasinfinitiv passiv
har/hade styrktsupinum aktiv
har/hade styrktssupinum passiv
Presens particip
styrkande
Perfekt particip
en styrkt + substantiv
ett styrkt + substantiv
den/det/de styrkta + substantiv
den styrkte + maskulint substantiv