publicerad: 2015
styrka
1styrka
substantiv
~n styrkor 1 egenskapen att vara stark; grad av starkhet: fysisk styrka; psykisk styrka; ölets styrka2 militär trupp; grupp med speciella uppgifter – Alla sammansättn. med styrke- hör till 1styrka 1.
Singular | |
---|---|
en styrka | obestämd form |
en styrkas | obestämd form genitiv |
styrkan | bestämd form |
styrkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
styrkor | obestämd form |
styrkors | obestämd form genitiv |
styrkorna | bestämd form |
styrkornas | bestämd form genitiv |
2styrka
verb
styrkte styrkt 1 ge styrka; till 1styrka 12 bekräfta, intyga
Finita former | |
---|---|
styrker | presens aktiv |
styrks (styrkes) | presens passiv |
styrkte | preteritum aktiv |
styrktes | preteritum passiv |
styrk | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att styrka | infinitiv aktiv |
att styrkas | infinitiv passiv |
har/hade styrkt | supinum aktiv |
har/hade styrkts | supinum passiv |
Presens particip | |
styrkande | |
Perfekt particip | |
en styrkt + substantiv | |
ett styrkt + substantiv | |
den/det/de styrkta + substantiv | |
den styrkte + maskulint substantiv |