publicerad: 2015
upplösning
upp|lös·ning
substantiv
~en ~ar 1 till upplösa 12 till upplösa 23 slut: upplösningen av filmen4 kaos, förvirring5 skärpa, tydlighet t.ex. hos tv-bild; förmåga hos optiskt instrument att ge tydlig bild
Singular | |
---|---|
en upplösning | obestämd form |
en upplösnings | obestämd form genitiv |
upplösningen | bestämd form |
upplösningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upplösningar | obestämd form |
upplösningars | obestämd form genitiv |
upplösningarna | bestämd form |
upplösningarnas | bestämd form genitiv |