hävahäva
verb
hävde el. åld. hov, hävt 1 utvidga: bröstet hävdes2 upphäva, eliminera: häva ett avtal; häva belägringen| Finita former |
|---|
| häver | presens aktiv |
| hävs (häves) | presens passiv |
| hävde (hov) | preteritum aktiv |
| hävdes (hovs) | preteritum passiv |
| häv | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att häva | infinitiv aktiv |
| att hävas | infinitiv passiv |
| har/hade hävt | supinum aktiv |
| har/hade hävts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| hävande |
| Perfekt particip |
|---|
| en hävd + substantiv |
| ett hävt + substantiv |
| den/det/de hävda + substantiv |
häva i sig
• vräka i sig: häva i sig maten| Infinita former |
|---|
| att häva i sig | infinitiv aktiv |
häva upp
• häva upp el. upphäva sin röst börja tala högt| Infinita former |
|---|
| att häva upp | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| upphävande |
| Perfekt particip |
|---|
| en upphävd + substantiv |
| ett upphävt + substantiv |
| den/det/de upphävda + substantiv |
