publicerad: 2015
hävd
hävd
substantiv
~en ~er 1 rätt grundad på långvarig besittning; ordningsskick; allmänt erkännande; sägen, tradition; av hävd enligt sedvänja2 i pl. historien; gå till hävderna bli historisk – I sammansättn. hävd-, hävda-.
Singular | |
---|---|
en hävd | obestämd form |
en hävds | obestämd form genitiv |
hävden | bestämd form |
hävdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hävder | obestämd form |
hävders | obestämd form genitiv |
hävderna | bestämd form |
hävdernas | bestämd form genitiv |