publicerad: 2015
förhöra
för·höra
verb
förhörde, förhört, pres. förhör 1 till förhör 12 till förhör 2
Finita former | |
---|---|
förhör | presens aktiv |
förhörs (förhöres) | presens passiv |
förhörde | preteritum aktiv |
förhördes | preteritum passiv |
förhör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förhöra | infinitiv aktiv |
att förhöras | infinitiv passiv |
har/hade förhört | supinum aktiv |
har/hade förhörts | supinum passiv |
Presens particip | |
förhörande | |
Perfekt particip | |
en förhörd + substantiv | |
ett förhört + substantiv | |
den/det/de förhörda + substantiv | |
den förhörde + maskulint substantiv |