publicerad: 2015
abstrakt
1abs·trakt
[‑trak´t]
adjektiv; n. ~, ~a • uppfattbar endast för tanken, begreppsmässig, inte konkret, ogripbar; abstrakt substantiv substantiv som betecknar egenskap el. handling; abstrakt konst icke-föreställande konst
Positiv | |
---|---|
en abstrakt + substantiv | |
ett abstrakt + substantiv | |
den/det/de abstrakta + substantiv | |
den abstrakte + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de abstraktare + substantiv | |
Superlativ | |
är abstraktast | |
den/det/de abstraktaste + substantiv |
2abs·trakt
[‑trak´t]
substantiv
~et ~er • abstrakt substantiv
Singular | |
---|---|
ett abstrakt | obestämd form |
ett abstrakts | obestämd form genitiv |
abstraktet | bestämd form |
abstraktets | bestämd form genitiv |
Plural | |
abstrakter | obestämd form |
abstrakters | obestämd form genitiv |
abstrakterna | bestämd form |
abstrakternas | bestämd form genitiv |
3abs·trakt
[‑trak´t]
substantiv
~en ~er • trälist el. metalltråd som förmedlar rörelse från tangent i orgel
Singular | |
---|---|
en abstrakt | obestämd form |
en abstrakts | obestämd form genitiv |
abstrakten | bestämd form |
abstraktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
abstrakter | obestämd form |
abstrakters | obestämd form genitiv |
abstrakterna | bestämd form |
abstrakternas | bestämd form genitiv |
4abs·trakt
[‑trak´t]
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ el. ~er • sammanfattning av vetenskaplig artikel
Singular | |
---|---|
ett abstrakt (en abstrakt) | obestämd form |
ett abstrakts (en abstrakts) | obestämd form genitiv |
abstraktet (abstrakten) | bestämd form |
abstraktets (abstraktens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
abstrakt (abstrakter) | obestämd form |
abstrakts (abstrakters) | obestämd form genitiv |
abstrakten (abstrakterna) | bestämd form |
abstraktens (abstrakternas) | bestämd form genitiv |